Vaggan
 
Den 6 april 1799 föddes Serafia Wilhelmina på Berga glasbruk i Österbotten. Modern hette också Serafia och fadern var glasblåsaren George Wilhelm Henzén. Samma sommar bröt smittkoppor ut på glasbruket och den lilla dog på dagen fyra månader gammal.
Vid jul fick George Wilhelm Henzén ledigt i några dagar, och han och Serafa, och tvåårige sonen Henrik, reste hem till Serafias föräldrar i Sastmola. Serafia väntade barn igen, men vid hemkomsten gjorde de en märklig upptäckt.
 
Någon hade brutit sig in i deras förråd. Utrymmet såg orört ut, med ett undantag. Vaggan. Den var borta. Någon hade bänt upp låset och burit ut vaggan där Henrik och Serafia legat. 


Gar de Robe
 
Gertrud Nassén gifte sig med glasritaren Erik Jerling på Limmareds glasbruk.
Nio år senare, i februari 1758, avled Gertrud av bröstsjuka, 30 år gammal. Barnen var åtta, fem och två år, och Gertrud lämnade efter sig en omfångstik garderob:
 
Ett gull damast Robtyg något slitet.
En vit något sliten sammanvävd nopkin robtyg.
Ett vit något sliten hemmavävd hozkind rob.
En dito livtröja, en rödrandig sammanvävd livtröja.
Ett rödrandigt Cattuns livstycke.
En svart satinkjortel.
En stycke rödrandig hemvävd kjortel.
En vit hemvävd sammanvävd nopkin kjortel.
En sliten tryckt lärftkjortel.
En gammal utsyddes sitzvävkjortel.
En röd och vit Triumfant mössa.
En vit damastmössa med rött band omkring.
En liten gammal svart
Amorsinhuva med spets.
Ett lin med spets. Ett lin med grovspets.
Ett litet nattyg med spets.
Ett litet halskläde av bomull längst med spets.
En dito sämre.
Ett par halsremmar med grått krås.
Ett litet grumligt nättelduksförkläde.
Ett cattuns förkläde.
Ett nytt svart sammets mösstyg.
¾ aln nytt svart amorsin.
En gammal sliten röd stycke päls.
Ett långt lintyg. Ett dito nu sämre.
Ett dito än sämre.
Ett par röda raggvaldsstrumpor.
Ett par sämre dito blå.
Ett par slitna skor av blått och vitt skinn med band.
Ett par dito sämre av brunt läder.
Ett par klippings handskar.


Bruden

Albertina Carolina Bastman växte upp i prästgården i Ahlainen tillsammans med sin mor, moster Rebecka Christina, och sin fyra år äldre syster, Maria Theresia. Vid 20 reste Albertina Carolina till bror Conrad i Borgå, men hon var ganska snart tillbaka i Ahlainen igen. Det kan inte ha varit helt enkelt. Modern, mostern och systern, alla tre, beskrevs som sjukliga, orörliga, nervsvaga och sinnessvaga.
Modern, Maria Bastman, avled i april 1831, och i januari året efter gifte sig Albertina Carolina med en sergeant vid 46 jägarregementet, Teodor Cassimoff. Efter bröllopet försvann de. Prästen noterade ”hvart hon wandrat med honom wet man ej.” 


En sorts nervsjukdom
 
Johan Samuel Fredrik Scheides föräldrar avled 1806, när han var 14 år, och han placerades på Strömsholms slottsegendom utanför Västerås. Senare fick han arbete som avdragare – han kastrerade och avlivade hästar - och när han avled på Strömsholm i augusti 1851, av ”en sorts nervsjukdom” skrev prästen:
 
En besynnerlig människa. Phlegmatisk slö och apatisk skygg för prästerskap, utan gudstjänst, cynisk i högsta grad. Kunde väl anses mindre vetande. Blev 17 juli 1814 i Kolbäck till nattvard administrerad men hållit sig från nattvard och gudstjänst fram till sina sista dagar då han vid åtskilliga besök av pastorn väl visade vanlig slöhet och slutenhet men omsider blev tillgänglig. Uppvisade ett litet mått av kristendomskunskap, bereddes på dödsbädden