På G

Anna Britta Persson går (snart) igen.

Med den Ondes hjälp var min första roman (2004). Jag sökte medvetet efter en kvinnlig brottslig som bröt det gängse mönstret, det vill säga som verkade och söndrade inom familjen, och på så sätt mötte jag Anna Britta. Hon bodde i Haga på 1860-talet och jag bor i samma stadsdel nu, 150 år senare. Tålmodigt gick jag igenom de tusentals sidor av handlingar som finns bevarade i målet, och jag kan säga en sak. Anna Britta var en smart och slug individ, som nästan klarade sig undan rättvisan.

annabritta8

Så arg som jag var på henne många gånger. Anna Britta, skulle jag vilja säga till henne. Nu går du får långt. Som när hon lånade sin närmaste väninnas vigselring för att pryda sig, som hon sa, men istället gick ner till slaktaren och köpte fläskkotletter. Inför en serie föreläsningar skaffade jag en tidstypisk rakkniv, och vid ett tillfälle skar jag mig på den så att blodet droppade ner i boken och ut på golvet. ”Rätt åt hon” skulle Anna Britta ha fnyst åt mig. ”Hon som prata hudlort bakom ryggen på mig på det där viset!”

Min värld har bestått av glas under en längre tid nu. Det är nästan som att ta ett steg ut ur garderoben. Men nu är det snart dags.
IMG_6025